- Are vikings from Sweden?
Vikings came from all over Scandinavia and travelled far afield, just like us here at Nordlys, only we don't plunder the places we visit, not every time anyway!
- What were viking beads made of?
Viking age beads were made from a range of materials, the most used material was glass but they were also made from precious metals and stones like carnelian and amethyst or even animal bones.
- Viking beads
One of the staples of the early trading towns of 8th century Scandinavia was having a bunch of professional glass beadmakers. They appear in towns like Kaupang, Ribe and Birka, as it happens we sell several historical replicas of gravefinds from these towns.
- What beads did vikings wear?
The vikings wore homemade and exotically traded beads, mainly from glass but precious metals and stones were also common.
- What are/were viking drinking horns made of?
During the viking age drinking horns were made mainly from cow horns, since they didn´t de-horn their cows they had yet another resource to put to use.
- How to make a viking drinking horn
- Hur diskar jag mitt dryckeshorn?
- Who made viking jewellery?
- Why did vikings wear jewellery?
- What did viking jewellery look like?
Viking jewellery were masterpieces made mainly from precious metals with beautiful designs that could be animalistic or geometric and often took on a mythological aspect as well, depicting Odin, Thor or Sleipnir to name a few.
- Vad drack vikingarna ur?
Vikingarna drack ur många olika behållare och material, dryckeshorn gjorda från kohorn var ett väldigt vanligt material. Eftersom de vikingatida bönder inte avhornade sina kor så hade de en enorm resurs att använda för att göra dryckeshorn, kammar och skedar. Man skulle nästan kunna kalla det för förhistoriens plast.
- Hur såg vikingatida smycken ut?
Vikingarna använde smycken för att visa upp sin rikedom och status i samhället, men säkerligen ville de också bara se fina ut precis som vi i dag. Smyckena var ett gediget hantverk skapat av hantverksmästare och gjordes i många olika material och former där djurornamentik och mytologiska inslag var väldigt vanligt.
- Vad är en mjödhall?
- Vad var vikingarnas favoritdryck?
- Hur drack vikingarna sitt öl?
Vikingatida fynd av dryckeskärl kommer främst i formen av keramik eller metall då det överlever bäst i marken, men det finns några fynd av fina horn, ibland snidade, som har överlevt i miljöer helt utan syre. Det finns även horn dekorerade med mässing och brons samt mängder med ikonografi av människor som håller i dryckeshorn.
- Vad är ett mjödhorn?
- När var vikingatiden?
- Vad var vikingarnas religion?
- Vilka var vikingarnas gudar?
- Fanns Oden på riktigt?
- Vad är skillnaden mellan vikingatiden och medeltiden?
- Vad var vikingarnas favoritspel och kan vi spela det idag?
- Fanns det vikingar i Skottland?
- Vad kallade vikingarna Skottland?
- Vad gjorde vikingarna i Skottland?
- Fanns det svenska vikingar i Skottland?
Genetiskt sett så hade vikingar från dagens Norge störst påverkan på den skotska befolkningen, men det finns även spår både genetiskt, lingvistiskt och arkeologiskt av vikingar från dagens Sverige och Danmark.
- Fanns det vikingar i Ukraina?
- Vilka länder reste vikingarna till?
- Var landsteg vikingarna i England?
-
En av de kändaste landstigningarna är Lindisfarne 793 e Kr då vikingar plundrade ett kloster på ön. Det var inte den första landstigningen på ön men enligt brittiska källor var det den första signifikanta då den stack i hjärtat på anglosaxiskt kristet territorium. Mindre än hundra år senare landsteg en enorm armé av skandinaver och friser, på engelska kallat “The Great Heathen Army”. De landsteg i Östanglen 871 e Kr för att ansluta till en här som redan störtat kungadömet Northumbria under ledning av tre av Ragnar Lodbroks fem söner Halfdan, Ubbe och Ivar Benlöse. De närmaste 15 åren skövlade de den anglosaxiska landsbygden och upprättade med tiden Danelagen.
- Vad var Danelagen? (Danelaw)
-
Namnet syftar till den del av anglosaxiska England som styrdes av en skandinavisk aristokrati främst från Danmark. Området innefattar östra och norra England med Jorvik (York) som en av de viktigaste städerna. Det började 865 e Kr med en invasion av England under ledning av tre av Lodbroks söner men det är inte förrän 1000-talet som Danelagen nämns i skrift. Än i dag finns det spår i form av ortnamn med skandinaviskt ursprung, ett exempel är Coppergate i York som översätts som Koppari-gata. Koppari betyder kopp, så namnet kan ha varit Koppmakargatan i Jorvik.
- Var alla svenskar vikingar?
-
Nej, alla svenskar var inte vikingar, det gällde hela Skandinavien. Ordet víkingr betyder en som drar på expedition, vanligtvis till sjöss och oftast med fler víkingar. Aktiviteten víking vet vi heller inget definitivt om men det kunde helt klart innefatta plundring. Dock kan det mycket väl ha innefattat längre handelsresor också. Med detta sagt så var det säkert nordbor som levde hela sitt liv i Norden och aldrig drog i víking.
The vikings wore homemade and exotically traded beads, mainly from glass but precious metals and stones were also common.
- What are/were viking drinking horns made of (Einstein award goes to..?)
During the viking age drinking horns were made mainly from cow horns, since they didn´t de-horn their cows they had yet another resource to put to use.
Highly skilled and specialised craftsmen made jewellery from gold, silver and bronze. What might surprise you is that brass and zinc among others were also in use in towns like Ribe from the 8th century onwards.
They vikings wore jewellery as a sign of their wealth and status in society, but it could also show signs of an adventuring lifestyle since materials like amethyst are not local in Scandinavia and must have been traded or plundered from far away.
Viking jewellery were masterpieces made mainly from precious metals with beautiful designs that could be animalistic or geometric and often took on a mythological aspect as well, depicting Odin, Thor or Sleipnir to name a few.
Vikingarna drack ur många olika behållare och material, dryckeshorn gjorda från kohorn var ett väldigt vanligt material. Eftersom de vikingatida bönder inte avhornade sina kor så hade de en enorm resurs att använda för att göra dryckeshorn, kammar och skedar. Man skulle nästan kunna kalla det för förhistoriens plast.
Vikingarna använde smycken för att visa upp sin rikedom och status i samhället, men säkerligen ville de också bara se fina ut precis som vi i dag. Smyckena var ett gediget hantverk skapat av hantverksmästare och gjordes i många olika material och former där djurornamentik och mytologiska inslag var väldigt vanligt.
Kortfattat så är en mjödhall ett långhus från järnåldern som var gårdens/byns bokstavliga och bildliga mittpunkt. Där kunde jarlen hålla fester för att ge armringar i utbyte mot tjänster eller bygga relationer mellan släkt och stammar för att säkerställa områdets stabilitet. Ny forskning från Norge pekar på att de kan ha målats i blått, gult och rött.
Det vanligaste svaret är oftast mjöd, alltså honungsvin, men det är inte många som vet att vikingarna även drack mölska vilket är en sorts öl som bryggs genom att fermentera honung och malt. I populärmedia framställs ofta vikingar dricka ett skummigt mjöd men detta skulle egentligen stämma in bättre på mölska!
Vikingatida fynd av dryckeskärl kommer främst i formen av keramik eller metall då det överlever bäst i marken, men det finns några fynd av fina horn, ibland snidade, som har överlevt i miljöer helt utan syre. Det finns även horn dekorerade med mässing och brons samt mängder med ikonografi av människor som håller i dryckeshorn.
Ett mjödhorn var ett horn oftast från ko, men kunde vara gjort av get, som man drack mjöd ur. Vid stora fester och sammanställningar kunde ett horn gå laget runt och sedan föras tre gånger runt en gudastaty som en del av ritualer som kunde ha att göra med önskan om god skörd eller lycka på plundringståg.
Vanligtvis brukar den engelska periodisering användas 793 - 1066 e Kr, det hänvisar till attacken på Lindisfarne som startpunkt och Harald Hårdrådes förlust vid Stamford Bridge. Om detta har de lärda tvistat länge och kommer göra det långt efter vår tid egentligen beror det helt på var i Europa man väljer att titta och vilket material man använder sig av för att datera.
I dag kallas den ofta för fornnordisk religion men det är viktigt att komma ihåg att vår syn på religion och vad det innebär kanske inte stämmer in på hur vikingarna såg sin värld. Ett uttryck som kommer till oss i dag från vikingarna är: Forn Siðr som översätts ungefär forna seden, alltså var traditionen viktigt för dem vilket ger oss en liten inblick i deras sätt att se världen.
Det finns många gudar i det fornnordiska, men de som oftast nämns är Oden, Tor och Frej. Oden är ofta sedd som Allfadern, och ses som aristokratins gud då många kungar drar sin ätts linjer tillbaka till Oden. Även de kristna kungarna i dagens England hade Oden i en form eller annan som en ättling eller stamfader. Tor sågs ofta som den mer folkliga guden som höll människorna skyddade från jättar och Frej, en fruktbarhetsgud som kunde ge god skörd.
Det korta svaret är nej, han fanns troligen inte på riktigt men han rötter som gud över de döda och krigarnas gud har väldigt gamla anor, även om hans namn ändrats över tid. Vissa forskare menar att rötterna för arketypen kan vara äldre än bronsåldern i Sverige alltså mer än 3000 år! Odens koppling till shamanism kan vara ett resultat av interaktioner mellan skandinaver i söder och samer i norr.
Detta är väldigt varierande beroende på vilket land man utgår ifrån, i Sverige är skillnaden mellan vikingatid och medeltid till största del att skriften börjar användas. Men även att aristokratin och med tiden hela befolkningen kristnas. Detta sker under 1000-talet i Sverige men linjen dras oftast vid 1050 e Kr, även om det var en varierande process på olika platser.
Hnefatafl kan ha varit ett av deras favoritspel, och ja vi kan spela det i dag. Det var så pass populärt att vi hittar spelplaner som snidats på roddarbänkarna på långskeppen. Vi hittar även mängder av tärningar av ben, de förekommer i många olika former och storlekar så vi kan anta att olika former av tärningsspel även var populärt bland vikingarna.
Ja, vikingarna invaderade och koloniserade delar av Skottland. Bland annat Orkney, Shetland och Isle of Mann. Vikingarna satte sina spår genetiskt, arkitekturellt och lingvistiskt då språket Norn var en blandning av gaeliska och västfornnordiska. Språket har idag återupplivats i form av Nynorn.
Vikingarna kallade de norra öarna i Skottland för Norðreyjar och de sydvästra öarna kallades Suðreyjar. Shetland i Norðreyjar låg bara 300km från den norska kusten och med gott väder i ett långskepp tog resan ungefär ett dygn att utföra.
Vanligtvis hör vi bara om vikingar som plundrare och pirater, det stämmer till viss del då Harald Hårfager sägs ha ockuperat Norðreyjar i slutet av 800-talet som ett resultat av skandinaviska pirater som härjade i vattnen omkring Shetland och Orkney. Givetvis bedrev de handel och vissa bosatte sig och levde fredligt, tidvis i alla fall.
Genetiskt sett så hade vikingar från dagens Norge störst påverkan på den skotska befolkningen, men det finns även spår både genetiskt, lingvistiskt och arkeologiskt av vikingar från dagens Sverige och Danmark.
- Fanns det vikingar i Ukraina?
Absolut, de skandinaver som lämnat mest genetiska spår i området var vikingar från centrala Sverige, Öland, Gotland och Åland i Finland. De höll sig inte endast till Ukraina utan även Baltikum och Ryssland längs Don, Dnieper och Volga floderna. Färden österut för skandinaverna började troligen före den västra expansionen då två båtgravar från Ösel daterats till ca 750 e Kr och har starka paralleller med båtgravarna från Vendel och Valsgärde norr om Uppsala.
Det fanns inget namn för Ukraina specifikt, men området runt Baltikum, Ukraina och västra Ryssland fick namnet Garðaríki. Garða kan syfta till en befäst by eller stad och ríki översätts ofta som rike eller land. Garðaríki kan då översättas som stadsriket eller byariket.
De utforskade, de handlade, plundrade och integrerade sig med lokalbefolkningen. När Ibn Fadlan besökte ruser vid Volgafloden på 900-talet var säkert många i området en blandning av skandinaver och slaver. Ordet saqaliba omnämns ofta i arabiska texter från kalifatet och kopplas idag med människor som tillfångatogs i Östeuropa och såldes på kalifatens slavmarknader. Ibn Khurradadhbeh berättar om norröna handelsmän som för med sig svärd och päls av hög kvalité från Skandinavien till kusterna vid Svarta havet. Ibn Khurradadhbeh noterar även att nordmän befann sig i Bysantinska hovet redan under tidigt 800-tal e Kr.
Ja, den vanliga uppfattningen är att folk från östra och mellan Sverige samt Åland reste österut längs de östeuropeiska flodländerna medan norska och danska vikingar reste västerut mot England och Island.
Skandinaverna reste så långt västerut att de nådde Nordamerika och så långt österut att de nådde Uzbekistan. Det nämns i flertalet historiska källor att en Björn Järnsida med kompani som drog söderut i mitten på 800-talet och plundrade den iberiska kusten för att sedan segla genom Gibraltarsundet och slutligen inta och plundra Pisa. När de sedan passerade Gibraltarsundet på hemvägen blev de överraskade av det muslimska kalifatet som styrde i stora delar av den iberiska halvön. Endast 20 av de drygt 60-70 skeppen återvände till den frankiska kusten.
En av de kändaste landstigningarna är Lindisfarne 793 e Kr då vikingar plundrade ett kloster på ön. Det var inte den första landstigningen på ön men enligt brittiska källor var det den första signifikanta då den stack i hjärtat på anglosaxiskt kristet territorium. Mindre än hundra år senare landsteg en enorm armé av skandinaver och friser, på engelska kallat “The Great Heathen Army”. De landsteg i Östanglen 871 e Kr för att ansluta till en här som redan störtat kungadömet Northumbria under ledning av tre av Ragnar Lodbroks fem söner Halfdan, Ubbe och Ivar Benlöse. De närmaste 15 åren skövlade de den anglosaxiska landsbygden och upprättade med tiden Danelagen.
Namnet syftar till den del av anglosaxiska England som styrdes av en skandinavisk aristokrati främst från Danmark. Området innefattar östra och norra England med Jorvik (York) som en av de viktigaste städerna. Det började 865 e Kr med en invasion av England under ledning av tre av Lodbroks söner men det är inte förrän 1000-talet som Danelagen nämns i skrift. Än i dag finns det spår i form av ortnamn med skandinaviskt ursprung, ett exempel är Coppergate i York som översätts som Koppari-gata. Koppari betyder kopp, så namnet kan ha varit Koppmakargatan i Jorvik.
Nej, alla svenskar var inte vikingar, det gällde hela Skandinavien. Ordet víkingr betyder en som drar på expedition, vanligtvis till sjöss och oftast med fler víkingar. Aktiviteten víking vet vi heller inget definitivt om men det kunde helt klart innefatta plundring. Dock kan det mycket väl ha innefattat längre handelsresor också. Med detta sagt så var det säkert nordbor som levde hela sitt liv i Norden och aldrig drog i víking.
