I denna del två kommer vi att ta en närmare titt på vad pärlor användes till under vikingatiden och vad de kan ha haft för betydelse. Innan vi dyker ner i det vill jag uppmärksamma en artikel från Marco Bianchi ”Runstenen som socialt medium”. Där diskuterar han hur runstenar på ett vis fungerade som hashtags gör i dagens sociala medier där syftet är att marknadsföra en person genom återkommande ord och uttryck som folk känner igen samt kända/mytomspunna platser som nämns, tänk Dubai idag eller Konstantinopel på vikingatiden.
Detta tankesätt kan delvis användas på pärlor också, fast inte som sociala medier utan mer som en kombination av godisplock och sportbilar. Detta är inte min egen idé utan min gode vän Merlin sade en gång: ”Vikingarna hade inte sportbilar, men de hade glaspärlor”. Fenomenet är djupare än så, men detta tankesätt är i min mening en bra startpunkt för att förstå betydelsen bakom pärlor.
Ända sedan vi blev bofasta bönder för cirka 12,000 år sedan har vi kunnat samla och spara på oss ting som aldrig förr, det var svårare när man var jägare-samlare och måtte bära med sig allt själv. Detta har gett upphov till alla möjliga sätt att visa upp sina rikedomar på, i dagens samhälle är sportbilen ett bra exempel på ett av sätten man visar upp sin rikedom på. Sportbilen är precis lika oväsentlig som en glaspärla för ens överlevnad men ändå samlar vi på dem när vi har lite pengar till övers!
Utöver att visa upp rikedom och status, kan pärlor i specifika nyanser eller färger har varit mer populära på vissa platser än andra, på Lovö i Mälaren är det arkeologiska källmaterialet för pärlor dominerat av snurrade monokroma (dvs. enfärgade) pärlor i röd färg.
Det kan vara tecken på en trend inom regionen eller för familjen, det kan vara ett resultat av symbolism relaterat till färgen. Det kan även vara ett resultat av tillgängligheten på pärlorna i fråga då drygt 1 mil norrut i Mälaren på Helgö har det hittats tusentals skärvor av glas. Dateringarna på Helgö sträcker sig från romersk järnålder (1 e Kr. – 400 e Kr.) till slutet av vikingatiden (cirka 1050 e Kr).
Andra exempel på hur färger kan variera kommer från Hedeby där det gjorts utgrävningar i den vikingatida stadskärnan, gravgården och hamnen. Samtliga platser visar på olika kombinationer av färger och pärlor. Stadskärnans utgrävningar visar att blåa, gröna och röda pärlor dominerar medan gula, orangea och vita förekommer i mindre mängder, detta återspeglas i gravmaterialet vilket stärker tanken om att det fanns en uppfattning om vad som var den ”korrekta” färgkombinationen.
I Hedebys hamn har det hittats just under 1000 pärlor där de absolut vanligaste är monokroma pärlor och mer än hälften av dessa kommer från ett och samma fynd, en börs med nästan 600 blåa pärlor och sju guldmynt. Kombinationen av mynt och pärlor i samma börs kan peka på att vissa pärlor användes som valuta, men detta går inte att bekräfta. Börsen i fråga tappades antagligen från en brygga eller båt runt året 830 e Kr. baserat på ett av mynten som är myntat 822 e Kr. av Ludvig den Fromme som regerade i dagens Frankrike.
Text: Robert Guildford