Ulfberht-svärden från vikingatiden är världskända för sin kvalité och intrikata smidesmönster som ett resultat av ett välproducerat degelstål känt av många som Damascusstål. För vikingarna var det ett värdefullt prestigevapen och en släktklenod. Det som särskiljer svärden, förutom deras höga kvalité, är inskriften +VLFBERHT+ eller varianter av den som har tolkats som en signatur från smedjan eller smeden som producerade svärden, och det finns många kopior av svärden med andra varianter av skriften på som troligen är sämre kopior av originalet, så troligen var inskriften något annat, låt oss ta en titt!
Svärden tros ha ett skandinaviskt ursprung men Ulfberht var inte ett skandinaviskt namn. Namnet var karolingiskt (dagens Frankrike), dock vet vi att de kristna på kontinenten hade utlyst handelsförbud med de hedniska nordborna så svärden var troligen inte producerade i frankernas land. Till på det så finns det inga kända lämningar av degelstålsproduktion i Europa från denna tid, däremot finns det fynd från dagens Turkmenistan och Uzbekistan som visar på en enorm produktion av degelstål.
Både skriftliga källor och arkeologiska källor berättar om en omfattande handel med Samanid-kalifatet under 900-talet, det uppskattats ha flödat mer än en miljon silverdirhemer från kalifatet till Skandinavien per år! I de arabiska skrifterna berättas om hur nordbor (Rus) förde med sig valrossbetar, pälsar och slavar, för att nämna några, från norr till de arabiska marknaderna i söder, medan vikingarna förde med sig silver och stål hem till Skandinavien. Det finns även skriftliga källor från Europa som berättar om svärd som transporteras från Skandinavien söderut mot kalifaten.
Så då är frågan: Vem hade makten och resurserna nog för att upprätthålla en handel som med förhistoriska mått var väldigt substantiell under åren ca 900 – 1050 e Kr.?
Enligt Snorres Heimskringla växte Harald Hårfager upp i England som fosterson till kung Athelstan, förutom en kristen uppväxt så lärde sig Harald använda latinsk skrift av karolingisk stil som var populärt i England på den tiden, samma skrift som på svärdet.
Allting pekar alltså på att Harald upprättade handel av högkvalitativt stål från kalifatet till stor del med hjälp av sitt monopol på valrossbetar som var högsta mode i kalifatet när det kom till svärd- och knivhandtag. När stålet kom till Norden så bearbetades det troligen av skandinaviska smeder för att skapa det legendariska Ulfberht-svärdet, som sedan fick ett vackert inristat handtag av trä, ben eller läder.
Detta skulle kunna förklara varför de svärden av yttersta kvalitén, de originella Ulfberht-svärden, främst finnes i gravar från Haralds kungarike eller i floder nära till kända slag.
Namnet Ulfberht tillsammans med korsen kan då vara en kompromiss mellan kristet och fornnordiskt, då en kristen läser ett frankiskt namn med kors och vikingarna så Ulf vilket kan ha syftat till vargarna som ibland följde Odin i strid.
